Allt du behöver veta om Proof of Stake i kryptovaluta

Fredrick Awino
03.07.2022
187 Visningar

Kryptovalutor är ett spirande område där nya terminologier har uppstått för att göra investeringarna mer välinformerade och robusta. Precis som inom alla andra områden är det ingen lyx att lära sig de vanligaste orden för att kunna betrakta sig själv som en guru eller erfaren inom handel med och investering i kryptovalutor.

WARNING: Investing in crypto, or other markets, can be of a high risk for your savings. Do not invest money you cannot afford to lose, because there is a risk for losing all of your money when investing in crypto, stocks, CFDs or other investments options. For example 77% of retail CFD accounts lose money.

Kanske har du redan börjat fundera på hur cryptocurrency blockchain fungerar. Som många känner till är kryptovalutor baserade på två fantastiska tekniker: blockchain och kryptografi. Det är därför självrättfärdigt att ta några minuter på sig och lära sig vad som händer i branschen, terminologier och möjliga manövrer.

En början på Proof of Stake

I Proof of Stake (PoS) används slumpmässiga gruvarbetare för att validera transaktioner. PoS är också en konsensusmekanism som hjälper till att utveckla nya block och behandla transaktioner på en blockkedja. Den här metoden tros vara lösningen på kryptoföretags miljöpåverkan.

Kryptovalutor är decentraliserade valutor. Detta innebär att de inte kontrolleras av någon central regering, inklusive finansinstitut, vilket gör det viktigt för dem att verifiera sina transaktioner. Även om det finns andra metoder, t.ex. Proof of Work, används PoS även av andra kryptovalutor.

Hur Proof of Stake fungerar

PoS ger kryptoinvesterare möjlighet att satsa mynt och skapa sina valideringsnoder. Med stake avses processen att pantsätta mynt som ska användas för att verifiera transaktioner. När du satsar dina mynt är de låsta. Om du behöver byta dem kan du dock ta bort dem från aktieinnehavet.

Om ett block av transaktioner måste behandlas väljer PoS-protokollet en valideringsnod för att granska blocket. Det är denna validerare som bekräftar blockens noggrannhet. Därefter lägger de till blocket i blockkedjan och får samtidigt sina belöningar. Om felaktig information lämnas när en validerare föreslår att information ska läggas till, förlorar de en del av sina insatser. Detta fungerar som ett straff.

Betydelsen av att satsa i Proof of Stake

Staking är en process där enskilda personer kommer överens om att låsa en viss mängd krypto i kryptobörsen. Huvudsyftet är att få möjlighet att validera nya block som ska läggas till i en blockkedja. Stakers, eller snarare validatorer, lägger sina krypton i ett smart kontrakt och de lagras i en blockkedja.

Blockkedjealgoritmen fungerar så att den väljer ut validerare för att kontrollera nya block. Det är dock viktigt att komma ihåg att allt beror på hur mycket krypto som satsas. Om du har satsat mer betyder det att du har stor chans att bli vald. När de data som godkänts av valideraren läggs till i blockkedjan får man nya kryptovalutor i form av en belöning.

Kort sagt, för att man ska ha ett intresse måste man slutföra en uppgift genom att kontrollera blockkedjetransaktionerna. Om du till exempel godkänner bra transaktioner får du ränta på dina tillgångar. Om du inkluderar dåliga transaktioner får du tyvärr straffavgifter och kan till och med förlora en del av dina tillgångar. Om du som validerare lämnar in en bedräglig transaktion kan du dessutom straffas med en slashing. Det innebär att en del av dina tillgångar skickas till en oanvändbar plånboksadress som ingen har tillgång till.

Proof-Of-Stake Vs. Proof-Of-Work

Proof of Stake och Proof of work i kryptovalutor fungerar på olika sätt. För det första, när det gäller brytning och validering av ett block, avgör antalet mynt eller insatser i PoS sannolikheten att validera ett nytt block. Å andra sidan, för PoW, är det mängden beräkningsarbete som läggs ner som avgör en gruvarbetares chanser att bryta ett block.

För det andra skiljer sig PoS och PoW åt när det gäller fördelningen av belöningar. I PoS får en validerare till exempel ingen blockbelöning. Anledningen är att de får en nätverksavgift. Å andra sidan, när det gäller PoW, är det den person som bryter ett block först som får en belöning.

För det tredje varierar både PoW och PoS i fråga om konkurrens. I PoS är det en algoritm som avgör vem som vinner. I grund och botten beror det på storleken på deras insats. I PoW måste gruvarbetarna alltså konkurrera om att lösa ett pussel. De använder sig då av en dators processorkraft.

När det gäller Forking är PoS dessutom inte automatiskt avskräckt med PoS-systemen. När det gäller PoW förhindrar dess system dock automatiskt kontinuerliga gafflingar. När det gäller säkerhet hjälper staking i PoS till att låsa kryptotillgångarna i ett nätverk. Detta ökar säkerheten i utbyte mot en belöning. I PoW är dock nätverket säkrare ju större hashvärdet är.

När det gäller specialiserad utrustning räcker det med en vanlig serverutrustning för PoS. Å andra sidan används PoW Graphics Processing Unit och Application Specific Integrated Circuits vid myntutvinning. För att lägga till ett illasinnat block måste PoS-miners ha cirka 51 % av all krypto i nätverket. I PoW behöver hackare dock cirka 51 % av datorkraften.

Fördelarna med Poof of Stake

Proof of Work använder mycket beräkningskraft. Därför har New York nyligen lagt fram ett lagförslag som förbjuder brytning av kryptovalutor med hjälp av kolbaserade energikällor. Den första fördelen med PoS är därför att det är energieffektivt. Dess algoritmer är mycket energieffektiva jämfört med PoW, vilket gör den till ett grönare alternativ. Det innebär att PoS förbrukar mindre el och mindre beräkningskraft.

Decentralisering är en annan bra komponent i PoS. De stora gruvverktygen har möjlighet att kontrollera omkring 51 % av de nätverk som kör PoW-systemet. Denna fråga leder till ett centraliseringshot. Om en användare i PoS-nätverket investerar två gånger som en annan användare har han eller hon därför dubbla kontrollbefogenheter.

PoS ger också fler människor en chans att delta i blockkedjesystem. De gör detta som validerare. Det innebär att du som handlar med krypto via PoS inte behöver köpa ett dyrt datorsystem. Dessutom behöver du inte förbruka mycket el när du satsar krypto. När du använder PoS behöver du bara mynt. När det gäller effektivitet och tillförlitlighet är PoS dessutom mer kostnadseffektivt och energieffektivt. PoW är mindre energieffektiva och dyra. Det som är bra med dem är att de är mer tillförlitliga.

PoS ger högre kryptoekonomisk säkerhet jämfört med PoW. Dessutom gör staking det enkelt för en näringsidkare att arbeta för att säkra nätverket. På så sätt främjas decentralisering. Valideringsnoden kan köras på en vanlig bärbar dator. Med stakingpooler kan användarna dessutom satsa även om de inte har 32 ETH.

Nackdelarna med Proof of Stake

Även om bevis på att en insats är kraftfullt och energieffektivt har det sina nackdelar. En av dem är att den är ung som om den nyligen uppfanns. Detta innebär att den inte har testats under lång tid jämfört med PoW. Dessutom är genomförandet av PoS komplicerat jämfört med PoW. Att migrera kryptovalutor från PoW till PoS är en mycket medveten process. Man måste gå igenom en mödosam planeringsprocess. Strategin förbättrar blockkedjans integritet.

I PoW gissar näringsidkarna på vissa siffror. Det betyder att vem som helst kan göra det. I PoS har dock de personer som har ett högt belopp en stor chans att vinna. Det innebär därför att validerare som har en stor mängd krypto- eller blockkedjetokens har ett större inflytande på PoS-systemet.

Krypton som använder Proof of Stake

  • Tezos (XTC)
  • Cardano (ADA)
  • Cosmos (ATOM)
  • Tron (TRX)
  • EOS (EOS)
  • Algorand

Författare Fredrick Awino